Termer vid analys


komposition = textens uppbyggnad (t.ex. indelning i stycken osv.).

handling/intrig = händelserna som utspelas i texten.

tema = ämne, vad något berättat handlar om på ett djupare plan. Intrigen, karaktärerna,

miljön, berättartekniken och olika symboler i berättelsen är saker som tillsammans
bidrar till att göra mottagaren uppmärksam på temat. Temat finns nästan aldrig
inskrivet i berättelsen utan måste tolkas fram. T.ex. hämnd, olycklig kärlek, orättvisa etc.

motiv = ofta underteman. T.ex. en son söker sin far eller resan.

karaktär = person i en skönlitterär text.

parallellhandling = flera skeenden pågår samtidigt, t.ex. i en roman eller film.

berättarperspektiv = ur vems synvinkel handlingen återges.

en text med jagberättare/en text som är skriven i första person/en text som är skriven i
jagform = text där en person återger händelserna enbart ur sitt eget perspektiv.
en text som är skriven i tredje person = en text där händelserna återges i han‐ och/ eller

honform.
utomstående berättare = händelserna återges av någon som inte är med i berättelsen, någon
som betraktar skeendet utifrån som genom en kamera.
allvetande berättare = en berättare som har insyn i alla skeenden och alla personers tankar och
känslor och kan förflytta sig lätt mellan dessa.
inre monolog = en persons tankar skrivs ut i texten, och kan ibland vara ganska rörig då vi hela
tiden kommer med nya tankar och funderingar.
personskildring/personbeskrivning = hur författaren beskriver sina karaktärer. Görs det direkt
eller indirekt? Får deras handlingar stå som beskrivningar för deras egenskaper?
miljöskildring/miljöbeskrivning = hur författaren beskriver miljön. Är det direkt eller indirekt?
Genom lukter eller andra sinnesintryck? Konkret? Genom de olika karaktärernas perspektiv?
tidsförlopp = den tid som förflyter under berättelsens lopp.
tidsangivelser/tidsmarkörer = ”vinkar” i texten med vilka författaren visar under vilken

tidsperiod berättelsen utspelar sig.
 
Novell
Exposition = novellens klassiska uppbyggnad (presentation av personer, miljö, situation), som
består av:
konflikt (det uppstår problem), stegring (”spänningen stiger”), peripeti/vändpunkt (något
avgörande som påverkar händelseförloppet sker), upplösning (hur det gick).
 

Lyrik
lyrik/dikter/poesi = korta texter med bildspråk i bunden eller obunden form, ofta med syfte att
skapa en stämning eller beskriva ett ögonblick.
versrad = en rad i en dikt.
strof = ”ihopklumpade rader” i en dikt (med tom rad före och efter).

bunden vers = dikter som följer ett regelbundet mönster, t.ex. har en regelbunden rytm eller

rimmar (ofta gammaldags)
obunden vers/fri vers = moderna dikter som inte följer några regler eller givna mönster.
SKÖNLITTERÄRA VERKNINGSMEDEL:
 
Stilfigurer (förekommer ofta i både dikter och tal).
bildspråk = när diktaren skapar en konkret bild för att uttrycka något abstrakt, t.ex. en känsla.
Åskmoln, blixtar och dunder – vad kan det signalera för känslor?
liknelse = en språklig bild som innehåller jämförelseordet ”som” eller ”liksom”. ”Du är som en
ros”.
metafor = språklig bild där jämförelseordet ”som” eller ”liksom” saknas.
personifikation = en språklig bild där en sak eller ett abstrakt begrepp beskrivs som levande,

som mänskligt och med tillhörande mänskliga egenskaper.
kontrast = motsatser ställs mot varandra för att göra det ena eller det andra ännu tydligare.
paradox = ett påstående som verkar orimligt, men som ändå innehåller en sanning, ung.

motsägelsefullt.
symbol = en bild som står för något annat, ofta något abstrakt.
allitteration = ord som står nära varandra börjar med samma ljud

ironi = skenbart uttryck för uppskattning som egentligen innebär kritik eller hån, man säger

något positivt men menar motsatsen.
eufemism = förskönande uttryck för något som anses fult eller tabubelagt (något som anses
fult/förbjudet att prata om).
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar